Skräckis

Mina nätter är som hämtade ur en skräckfilm... Varje gång jag är på väg ner i djupsömn hörs ett illskrik (alltså ett sådant typ av skrik som innebär att man sätter sig käpprätt upp i sängen i ren förskräckelse) från min gulliga lilla bebis. Min gulliga lilla bebis som kanske är aaaaningen mindre gullig just då... Det här händer tre/fyra gånger varje natt och det är liksom inte läge då att lägga henne i spjälsängen, sjunga en vaggvisa och ge henne nappen. Nej, det enda som hjälper är att snabbt som tusan ge henne den endaste sak på hela jorden hon vill ha - alltså tutten. Sonen vaknar också ett par gånger varje natt, så det blir inte så mycket sömn däremellan... Läser i tidningen att det finns en sak som är den allra viktigaste för hälsan (såväl den inre som yttre). Att sova! Inte konstigt att jag hajar till när jag ser mig själv i spegeln på morgonen... Försöker verkligen att vara trevlig och svara maken när han säger "God morgon", men det är stört omöjligt att öppna läpparna, eftersom till och med de har blivit till bly. Men efter en skållhet dusch kan jag i alla fall ge svar på tal. Förlåt alla som träffar mig på morgonen! Jag är inte medvetet otrevlig - jag är bara i dvala...