Monster och Mamma Mu

Barn drömmer ofta drömmar som är som hämtade ur värsta vuxen-skräck-filmer. Både Tilda och Axel har många gånger berättat historier som gör att kalla kårar sprider sig över hela kroppen. Jag känner mig ganska hjälplös som förälder när jag försöker trösta och lindra oron. Värst var det under den långa period då Axel inte förstod att drömmarna var just drömmar. En natt drömde han att vi åkt ifrån honom med bilen och han var väldigt arg på oss när han vaknade. Hur vi än försökte förklara gick det inte eftersom han var helt säker på att det hänt på riktigt. Snacka om att känna sig maktlös! Nu på senaste tiden har det varit mycket drömmar om att ramla ner isvakar (han skulle nog inte fått se Ice Age ändå...) blandat med de vanligt återkommande monstermardrömmarna. Så jag höll andan när Axel för någon dag sedan sa:
- Mamma vet du vad jag drömde i natt?
- Nej.
- Jag drömde att Mamma Mu kramade mig! Och det gjorde Kråkan också!
- Tack gode gud!