Tommar och tåpbubblor

Axel har ett bra ordförråd och grejar alla ljud galant, ja förutom s vill säga... Allt som oftast byter han helt enkelt ut s:en mot t. På fyraårs-kontrollen på bvc ber de oss att öva på s med honom hemma annars kan de bli aktuellt med besök hos talpedagogen. Hjälp, genast blir jag sju år gammal och är tillbaka i lågstadiet. Tänker på de stackare i klassen som hade något underligt uttal och tvingades gå till talpedagogen när resten hade en av de roligare lektionerna, typ sagoläsning, teckning eller musik. Nej, här ska övas.
- Axel, kan du säga S (ljudar ess)?
- Ett.
- Nej, inte med t, utan eeesssss.
- Eeeetttt!
- Kan du säga sommar?
- Tommar.
- Okej. Kan du säga ssssssssssssssssssss. Låtsas att du är en orm.
- Sssssssssssssssssss. (Han säger det klockrent, utan att läspa).
- Superbra! Kan du säga sssssssommar?
- SssssssssTommar.
- Okej. Försök med Sssssssåpbubblor istället.
- SsssssssTåpbubblor!!!!!
Anders kommer in i samtalet.
- Axel hur säger du om du vill ha en smörgås?
- Jag vill ha en macka!

Smarta unge. Jag har i och för sig en nära yngre kvinnlig släkting som hade rätt stora problem med s när hon var liten. Men här var det h som var ersättningsordet. Vid läggdags på kvällen sa hon den numer klassiska frasen. "Jag vill inte hova i min häng, jag vill hova i hoffan". Men se - av henne blev det journalist :-).