Telefon-tanten

Rätt eländigt känns det just nu - det måste jag bara säga. Efter många veckor - ja till och med månader - med sjuka barn känns det tungt. Det är alltid någon i familjen som är sjuk och jag har varit inomhus i nästan en månad i sträck. Oron för mamma är alltid närvarande. Och så i helgen blev jag själv sjuk igen. Jag fick så fruktansvärt ont i halsen i fredags kväll och på söndagkvällen var halsondan lika intensiv. Det riktigt bultade i halsen och när jag var tvungen att svälja var jag tvungen att "ta sats" och stålsätta mig. "Nu gör jag det". Efter ett besök på närakuten sent i går kväll fick jag konstaterat halsfluss och har nu påbörjat en penicillinkur.

När jag ringde närakuten vid 17-tiden på kvällen ville jag boka tider till så många som möjligt i familjen, för att kolla om vi alla fått halsfluss. Men kvinnan som svarar i telefon sa att hon omöjligt kunde boka in så många tider eftersom jag ringde så sent (de stänger 22) och de hade dessutom bara en läkare i tjänst. Nej, jag fick EN tid tilldelad mig som jag på nåder kunde dela med ett av barnen. "Trots att det belastar en redan överbelastad doktor", som hon sa. Och min vana trogen tackade jag och la på. Men efter en stund tänkte jag- vad fasen! Om det nu är halsfluss kanske alla har det och då måste jag åka dit med resten av barnen i morgon igen. Det kan ju inte ta många sekunder att i alla fall titta i halsen på tre personer till. Så jag ringde tillbaka. Och efter mycket om och men - och efter att jag själv brustit ut i tårar, trött och sjuk - fick vi så tider till tre personer. Men hela familjen åkte dit och väl inne hos läkaren frågade han vilka som skulle undersökas.
- Helst alla, men det fanns bara tre tider.
Han muttrade något ohörbart och sa sedan att det inte vara några problem att kolla alla, vilket också var gjort några minuter senare. Och skönt nog konstaterades att det bara var jag som hade halsfluss.

Men varför, varför, varför ska man behöva slåss med trötta problemorienterade tanter i telefon? När vi kom till närakuten befann sig två personer i sällskap i väntrummet som inväntade ett provsvar och efter oss kom ytterligare en patient. Sedan var det helt tomt - och då var det ändå en hel timme kvar till stängning. Jag undrar om telefontanterna förstår vilken skada de gör? Inte bara den huvudvärk de ger stackars patienter men också hur de påverkar bilden av närakuten - de är ju första intrycket, ansiktet utåt. Och vad har vi som patienter egentligen för "vårdval"? Inte blir det bättre för att vi väljer en annan närakut med samma trötta inställning...