Nej, nu måste jag börja se glasen som halvfulla och inte halvtomma - det har helt enkelt varit för mycket depp på sistone. Det är trist att vara så mycket sjuk men snart vänder det nog. Jag ska sluta irritera mig på situationer och människor jag inte kan påverka. Inte bry mig om den snäsiga expediten i kassan eller den långa kön på vårdcentralen. Tänka att Axels skidstrumpor, Tildas ena skidvante och nyinköpta fleecebyxor inte har försvunnit för alltid från dagis. Inte stressa upp mig för att tvättkorgen alltid innehåller minst tre ton tvätt oavsett hur många maskiner som körts. Blunda för smutsiga fönster, en ständigt överfull och grusig hall, leksaker överallt, diskmaskiner att tömma, obäddade sängar och oigenkännlig matkladd under bordet. Jag ska försöka bli lite mer som Axel - som när han ser att ingen hunnit ta bort torkluddet från torktumlaren - nästan skriker ut ett.
- Jaaaaa!
Han gillar verkligen torkludd och noggrann är han också när han gnuggar in minsta dammkorn i luddbollen. Ja, snacka om att se tjusningen i det minsta lilla!
Farväl! Med efterord av Sara
9 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar