Entonigt

"Oooohhhh" har Elvira låtit mer eller mindre konstant i två dagar. Eftersom jag har slutat irritera mig över småsaker försöker jag koppla bort detta entoniga läte. Det går sådär... Alltså jag gör så klart mitt yppersta för att göra henne gladare - och jag ser till att hon är mätt och sover bra. Men det hjälper inte med lekar, hon är helt ointresserad av sina hundra leksaker, titt-ut är halvkul två gånger och när jag försöker mig på "prästens lilla kråka" skriker hon högt. Nej, det enda som får tyst på hennes entonsmelodi är när jag springer runt i lägenheten med henne på höften. Men då verkar hon i och för sig snarare förvånad än glad. Dessutom är det ganska jobbigt att springa runt, runt... Snälla, säg att det är tänder på gång - jag behöver en förklaring!