Bara nitton kvar

I lördags ramlade så Tildas första tand äntligen ut. Ja, jag vet att det är gammal skåpmat - mamma publicerade det redan samma dag på sin blogg. Men jag har upptäckt att semester för mig = noll tid till blogginlägg. Tanden trillade i alla fall ut av sig själv och landade på badrumsgolvet. Jag insåg tidigt att jag själv på intet sätt kunde påverka när den verkligen skulle lossna, eftersom Tilda väldigt bestämt sa nej till all typ av vickning. Ett tag fick jag en sån extrem lust att bara rycka till i tanden och jag sa till och med att min mamma gjorde just så (kan vara en efterkonstruktion...). Men herregud vad den tjejen kan vara bestämd - ingen fick röra!

Men till slut var alltså tanden ute och tandfen kom och lämnade två guldpengar - något Tilda innerligt önskat, så att hon kunde ge en till lillebror. Min generösa tjej! Hon är nu väldigt stolt över gluggen och tycker att hon redan ser ut som en sexåring, fastän hon inte fyller förrän nästa månad! Allt kunde ha varit frid och fröjd, men så var det ju bara en liten detalj som jag blev påmind om i morse.
- Mamma, det gör ont i tanden bredvid gluggen. Den kanske har blivit lös nu?
Javisst ja, bara nitton tänder kvar att tappa...