Tur

Jag trodde först att jag kommit fel när jag upptäckte att lugnet rådde på bvc, när jag kom dit i går för att skaffa influensavaccin till barnen. Inga panikslagna föräldrar som slåss för att komma först i kön och inga gråtande barn som för länge sedan tröttnat på att vänta. Efter fem minuter fick vi komma in till en cool sköterska som snabbt fixade tre sprutor. Elvira och Axel sa ingenting! när medicinen sprutades in. Lite jobbigt för Tilda att småsyskonen inte sa pip när hon själv skrek högt av förskräckelse...

Efteråt hade jag lovat glass på hamburgerkedjan som börjar på M. Barnen hade extremt svårt att bestämma vad de ville äta och för att slippa onödigt spring beställde jag både hamburgare, pommes, kycklingbitar, glass, kaffe, mjölk och läsk. 120 kronor fattigare lyckades jag baxa den överfulla brickan bort till ett bord där en mamma från dagis satt i lugnan ro och läste en tidning. Efter en minut upptäckte jag att jag glömt beställa vatten till Elvira. Jag bad därför dagismamman att passa barnen medan jag sprang bort till kassan igen. Två minuter senare säger Axel att han "fryser så förfärligt". Herregud tänkte jag - han som aldrig fryser - kan sprutan redan ha gett biverkningar? När han började hoppa med benen insåg jag problemet - kissnödig.
- Ursäkta, kan du passa barnen igen medan jag går med Axel på toaletten?
Åh nej, kostar det fem kronor!? Inga femkronor i plånboken... Fick leta upp en i personalen som kunde öppna. Puh, tillbaka till maten. När jag till slut hunnit ta en tugga på min, vid det här laget iskalla, hamburgare.
- Mamma, jag är bajsnödig! (Axel igen)
- Kan du vänta, frågade jag dumt...
- Nej!
- Eeeh, kan du passa barnen igen...?
Tillbaka till toan, efter att jag först letat upp samma kille i personalen.
- Kan du öppna igen...?

Summering:
Tur 1: att vaccin fanns till barnen. Nu har de två äldsta fått sina två spruter och minstingen sin första.
Tur 2: tur att det finns dagismammaor som kan agera barnflicka när man skaffat fler barn än vad som är möjligt att klara av...