Stora tjejen har börjat i skolan. Vad stort det är på alla sätt. All förväntan, längtan, oro, undran. Och vad många minnen det väcker i mig från min egen skolgång. Några positiva, många tunga.
Och en tuff start fick hon min stora, lilla, tjej. Som ensam tjej från sin dagisavdelning, kom hon till en klass, där många av tjejerna redan kände tryggheten i att känna varandra. Första dagen, när barnen bildade en ring sittandes på golvet i klassrummet, var det ingen som satte sig bredvid. Det blev en lucka åt båda håll. Och på kvällen kom tårarna. Och kvällen därpå likaså.
Men hon är så tuff min tjej. Ingen är som hon. Tredje dagen, när jag kom för att hämta, sa hon de förlösande orden.
- Mamma, i dag har jag fått en ny kompis.
Och då kom mina tårar.
Farväl! Med efterord av Sara
9 år sedan
Äntligen, underbart att du skriver igen. Många har längtat! Tusen kramar till min älskade dotter och till älskade barnbarn!
SvaraRaderaHeja Tilda! Heja Tilda!
SvaraRaderaMen, en annan undrar varför inte de vuxna pedagogerna (!) grep in och hjälpte till så att alla lärde känna varandra?
//grannen
Åh va härligt att du börjat skriva igen (ingen press, jag är glad för det lilla). Mina ögon tåras också när jag läser om Tildas första skoldagar. Sant att ingen är som Tilda. Världens sötaste, coolaste, snällaste tjej. Vill ni mot förmodan adoptera bort henne någongång kan ni göra det till mig :)
SvaraRaderaKram på er!
Stina
Tack för fina kommentarer! På tal om adoption hade hon nog gärna velat det själv i dag. Hon gick 20 meter efter mig hela vägen från skolan eftersom jag är dum och fattar ingenting :-). Kramar till er!
SvaraRadera