Kramar till...

mamma. Hög feber och 0,3 i vita blodkroppar är inget vidare försvar när man ska fajtas mot cancerjävlarna. Bra att du nu får hjälp på sjukhuset. Tänker på dig.

Smör, smör, smör

Vi borde faktiskt få lite sponsorpengar från Bregott med tanke på vår konsumtion. Utan att överdriva - vi gör av med en sån där stor orange bytta i veckan! Ja, nu har ju jag aldrig varit någon förespråkare för light-produkter direkt. Långt innan fett-dieten blev på tapeten har jag envist hävdat att så kallad smalmat aldrig kan vara vare sig nyttig eller naturlig. Jag menar, vad är det för naturligt med att ta bort det naturliga fettet och ersätta det med någon annan äcklig konstgjord substans? Undrar bara hur länge Livsmedelsverket ska stå fast vid sina kostråd om magra produkter även till barn. Läs bara vad det står på deras hemsida: "Alla, också barn, rekommenderas att äta mindre mättat fett. Därför är det bra att välja lättmjölk, lättfil och lättyoghurt." Tänkte på det i morse när Axel sa till mig att jag inte fick se på när han bredde sin smörgås. Jag förstod snabbt varför när jag såg att smörlagret var tjockare än själva mackan. Men jag låter honom hållas. För han, om någon, är ett levande exempel på att riktigt smör, mjölk och grädde definitivt inte leder till fetma.

Tommar och tåpbubblor

Axel har ett bra ordförråd och grejar alla ljud galant, ja förutom s vill säga... Allt som oftast byter han helt enkelt ut s:en mot t. På fyraårs-kontrollen på bvc ber de oss att öva på s med honom hemma annars kan de bli aktuellt med besök hos talpedagogen. Hjälp, genast blir jag sju år gammal och är tillbaka i lågstadiet. Tänker på de stackare i klassen som hade något underligt uttal och tvingades gå till talpedagogen när resten hade en av de roligare lektionerna, typ sagoläsning, teckning eller musik. Nej, här ska övas.
- Axel, kan du säga S (ljudar ess)?
- Ett.
- Nej, inte med t, utan eeesssss.
- Eeeetttt!
- Kan du säga sommar?
- Tommar.
- Okej. Kan du säga ssssssssssssssssssss. Låtsas att du är en orm.
- Sssssssssssssssssss. (Han säger det klockrent, utan att läspa).
- Superbra! Kan du säga sssssssommar?
- SssssssssTommar.
- Okej. Försök med Sssssssåpbubblor istället.
- SsssssssTåpbubblor!!!!!
Anders kommer in i samtalet.
- Axel hur säger du om du vill ha en smörgås?
- Jag vill ha en macka!

Smarta unge. Jag har i och för sig en nära yngre kvinnlig släkting som hade rätt stora problem med s när hon var liten. Men här var det h som var ersättningsordet. Vid läggdags på kvällen sa hon den numer klassiska frasen. "Jag vill inte hova i min häng, jag vill hova i hoffan". Men se - av henne blev det journalist :-).

Vårdcentralkändisar

En hel del sjukdomar hann vi med på vår semestervecka. Förutom Axels halsfluss hade Elvira två feberomgångar - först i samband med kraftig förkylning och sedan med diarré och kräkningar. Anders lyckades även få öronvärk efter sin förkylning. Vi blev välkända på vårdcentralen i Sälen efter tre besök på en vecka... Men men. I dag är Tilda på dagis och Axel mår mycket bättre. Två gånger i rad har han nu tagit sin penicillin utan våldsamt motstånd. Det är faktiskt helt fantastiskt.

Fyra köttbullar

Axel är fortfarande väldigt hängig och sover en stor del av tiden men när vi, efter mycket trugande, fått i honom smärtstillande bad han äntligen om mat - köttbullar och makaroner. Tänk att man kan bli så glad över att se någon äta fyra köttbullar! Hittills har han bara velat ha vatten och sedan i går även mjölk. Men han är fortfarande så trött och ligger ner hela tiden. Febern har gått ner men han är verkligen medtagen.

Sjuk liten kille

Vi är i Sälen på semester men Axel är så sjuk så sjuk. Tidigt i måndags morse började han kräkas och han bara fortsatte och fortsatte, timme efter timme efter timme. Ingenting fick stanna kvar. I går var han så trött och nästan apatisk och ville inte ha någonting ens att dricka längre. Efter flera timmars väntan på vårdcentralen i Sälen by konstaterades halsfluss, som tydligen kan sådana symptom. Först sa läkaren att det var magsjuka och att det inte var konstigt att han var så trött efter flera dagars uppkastningar. Som tur var bad jag honom att kolla i Axels hals eftersom hans tunga var så underligt vit - och efter ett halsprov upptäcktes så en streptokockinfektion. Å stackars Axel. Jag vet inte hur länge han haft halsfluss, jag själv har ju haft det i två omgångar, och risken är stor att han känt av detta en längre tid. Det är inte heller första gången han kräks den senaste tiden - utan att någon av oss andra i familjen blir dåliga. Han har faktiskt varit blek och hängig i flera månader.

Jag har så dåligt samvete över att jag inte propsat på ett halsprov tidigare. Men jag har pratat med tre läkare och ingen tyckte att det fanns anledning att kolla hela familjen efter streptokockbakterier, trots mina upprepade halsflusser. Axel träffade även en läkare vid min första halsfluss, men efter en snabb titt i halsen tyckte han inte att det behövdes tas prov, och då hade Axel ändå klagat på halsont. Det är då f-n att man alltid måste stå på sig så i kontakt med vården. Nu har vi en totalt utslagen liten kille som rasat i vikt och fortsätter att kräkas. Och penicillinet kräks han också upp. Om det inte vänder snart måste han läggas in. Så onödigt...

Sorg och glädje

Det var tungt i onsdags. Nya förkylningar i familjen. Återigen en sömnlös natt. Smärtande mage för Elvira på grund av förstoppning. En väldigt ledsen Axel som grät besinningslöst vid lämning på dagis. En samtidig känsla av skuld för mina i jämförelsen triviala problem. Hade en obehaglig känsla hela morgonen i väntan på besked från mamma om de senaste undersökningarna. Och de var som jag befarat - hennes nuvarande cellgifter verkar inte längre och cancerjävlarna har återigen fått grepp. Nu väntar återigen mer kraftfull behandling med mer biverkningar som följd. Denna förbannade sjukdom som förgör så många - gamla som unga. Stackars, stackars Anna, vars blogg om kampen mot cancer som jag följt en tid, och hennes familj. Nu har hon tvingats släppa taget. Men mamma kämpar vidare, för sin skull, för vår skull. Och jag tänker att jag för min skull, för att må bättre, måste se glädjeämnena runt omkring mig. Som när jag ropar på Elvira när hon krupit iväg, och jag inte omedelbart hittar henne, och hon svarar med ett "aahh". Eller när hon själv kommer på titt-ut-leken och håller upp en av sina pekböcker för ansiktet - och när hon tar undan den spricker upp i ett enormt leende. Och när Axel världsvant rör sig i köket och hackar och steker som värsta stjärnkocken. Eller när jag frågar Tilda om det var bra att jag köpte en grå tröja till henne och inte en rosa (som absolut inte är favoritfärgen längre). Och hon svarar.
- Ja grått och svart är mycket snyggare. En helrosa tröja pallar jag bara inte!