tisdag 8 december 2009

Radiolänk

Och här är länken. Det låter inte riktigt som jag eller hur? Jag är med alldeles i slutet, sista punkten på programmet.

http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_p4_knattetimmen_091207121755.mp3

måndag 7 december 2009

Radiodialog

Har precis haft ett snack med Malin Alfvén och Louise Hallin i Sveriges Radio P4 i programmet knattetimmen! Tog fatt i telefonen och ringde in när de uppmanade föräldrar att höra av sig med frågor kring barn. Jag ville fråga hur man ska hantera matvägrande barn som absolut inte vill sitta med vid middagsbordet. Skönt nog fick jag bekräftelse på att man aldrig ska tvinga barn att äta, utan det är bara att släppa alla krav och låta barnen äta när de är hungriga. Toppen! Skriver mer när programmet läggs upp på webben. Nu ska jag ut och äta lunch med min kompis Ingela- härligt!

söndag 6 december 2009

Berg- och dalbana

Tjong in i betongväggen. Nej, jultomtesmurfen som var dagens present i julalmanackan uppskattades inte av Axel. Men han får ju i alla fall utlopp för sina känslor - det är inget som sopas under mattan här inte. Besvikelser av diverse slag - som att det bara finns röda äpplen hemma istället för favoriten gröna - tar sig ofta i uttryck med att något flyger in i väggen och sedan en språngmarsch in till rummet. Men humöret kan snabbt förbättras med hjälp av små medel. Ofta är det blodsockret som är i botten och när det är avhjälpt med frukt eller grönsaker hjälper han gärna till med dagens lunch eller middag. Det är kul att se hans iver när han hackar, steker och rör runt.
- Jag är kocken, mamma!

Med humörsvängningar i tanken kan jag inte låta bli att undra hur föräldrar gjorde "förr i tiden" med sina 3- 4-åringar? Då när barn skulle "hållas på mattan" och ses och synas så lite som möjligt. När jag ser på mina barn och märker hur deras känslor åker berg- och dalbana likt en tonårings - och trots allt känner att det är bra att de vågar vara bråkiga och ta plats. Då undrar jag hur gårdagens barn egentligen mådde - innerst inne...

lördag 5 december 2009

Vadå julstress?

När jag var ute och promenerade med Viran på söder råkade få syn på en möjlig julklapp till Anders i ett skyltfönster. Jag gick in och frågade killen som jobbade där hur länge det var öppet köp på julklappar.
- Julklappar? Ööööhhh det har jag inte tänkt på än. Det är väl långt kvar till jul!? Men säg ett datum så kör vi på det.

Man skulle ju kunna tro att alla handlare så här vid andra advent kände av den berömda julruschen och gjorde allt för att toppa fjolårets julklappsrekord (för varje år säljs ju bara mer och mer klappar). Men vissa har uppenbarligen missat att det är december.

Men alla ni som känner er stressade inför jul. Ta en tripp till Hornsgatan och chilla lite... Det kan dock hända att presentsnöret uteblir på klappen. De kan ha missat att beställa det inför jul.

fredag 4 december 2009

Surkärring

Var surkärring på dagis i går. När solen lyste och luften var hög och klar passade de på att vara inne hela dagen... Jag kunde inte låta bli att kommentera detta när jag kom och hämtade. Så här års när det nästan är mörkt, grått och fuktigt för jämnan måste man bara ta vara på fina dagar. Barnen (och de vuxna också för del delen) måste ju bara bli trötta av att andas taskig inomhusluft hela dagen.

Och i dag regnar det, men jag hoppas på att få andas fjälluft snart! Vi åker till Sälen i jul, men det är alldeles för lite snö än så länge. Bara 18 cm snödjup och 12 liftar öppna. Följer utvecklingen och kollar webbkameran som visar backarna i Hundfjället.
http://www.skistar.com/salen/svenska/mer_info/webbkameror/hundfjallet_e8:an.app

onsdag 2 december 2009

Skräckis

Mina nätter är som hämtade ur en skräckfilm... Varje gång jag är på väg ner i djupsömn hörs ett illskrik (alltså ett sådant typ av skrik som innebär att man sätter sig käpprätt upp i sängen i ren förskräckelse) från min gulliga lilla bebis. Min gulliga lilla bebis som kanske är aaaaningen mindre gullig just då... Det här händer tre/fyra gånger varje natt och det är liksom inte läge då att lägga henne i spjälsängen, sjunga en vaggvisa och ge henne nappen. Nej, det enda som hjälper är att snabbt som tusan ge henne den endaste sak på hela jorden hon vill ha - alltså tutten. Sonen vaknar också ett par gånger varje natt, så det blir inte så mycket sömn däremellan... Läser i tidningen att det finns en sak som är den allra viktigaste för hälsan (såväl den inre som yttre). Att sova! Inte konstigt att jag hajar till när jag ser mig själv i spegeln på morgonen... Försöker verkligen att vara trevlig och svara maken när han säger "God morgon", men det är stört omöjligt att öppna läpparna, eftersom till och med de har blivit till bly. Men efter en skållhet dusch kan jag i alla fall ge svar på tal. Förlåt alla som träffar mig på morgonen! Jag är inte medvetet otrevlig - jag är bara i dvala...

tisdag 1 december 2009

Dripp dropp

Varför är det helt omöjligt att komma ihåg Elviras d-droppar? Dessa droppar av d-vitamin som alla barn under tre år ska ta varje dag för att hålla sig friska och starka i detta mörkrets land. Jag tycker själv att jag månar mycket om mina barns hälsa, men jag börjar verkligen undra över hur jag är funtad som inte kan komma ihåg denna enkla handling... Jag äter själv vitamintabletter och klarar galant av att ta dessa varje dag. Men när det gäller min älskade lilla bebis glömmer jag det konstant.
- Behöver du fler d-droppar, frågar sköterskan varje gång jag går för att väga och mäta.
- Nej tack, säger jag. Det finns nog fortfarande en del kvar hemma.
Sanningen är att flaskan - som nu är ett halvår gammal - fortfarande ser orörd ut. Sist jag var där kände jag mig tvungen att tacka ja till en ny, eftersom jag gissade att flaskan borde ha varit tom vid det här laget...
Jag har till och med ställt flaskan på matbordet som en ständig påminnelse, men inte ens det har hjälpt...

Fram till för ett år sedan fick alla barn - sedan åtminstone 70-talet - ad-droppar, alltså droppar bestående av både a- och d-vitamin. Men efter flera årtionden har man kommit fram till att dessa vitaminer slår ut varandra och effekten uteblir! Hm... kanske kan det vara så att alla vi som växte upp med ad-droppar helt enkelt fått sämre minne - av vitaminbrist - och därför glömmer att ge vitaminen till våra barn? Jag måste bryta cirkeln!!! I dag har jag börjat!