Barnen vs föräldrarna = 3 - 0.

Aooooiiiiiiiiihhh!!!!
Elviras skrik får hjärtat att stanna. Vad har hänt? Har hon ställt sig på soffkanten och trillat ner? Vält fåtöljen över sig? Klämt fingrarna i en dörr? Bränt sig på mitt kaffe? Jag hinner tänka många tankar på de där sekunderna medan jag rusar till undsättning. Bara för att hitta henne i soffan, fly förbannad för att hon inte får av sig strumpan...

Hur kan jag ha fått så oerhört temperamentsfulla, beslutsamma barn? Anders och jag har ingen chans.

Om Elvira inte vill ha på sig haklapp, mössa, vantar, jacka, strumpor... så har hon inte det. Och om hon vill tugga på en macka och sedan spotta ut den i soffan ... så gör hon det. Och om Axel högt och tydligt på ett kalas berättar att maten är jätteäcklig - och att han inte tänker äta något... så gör han det. Och om Tilda varje morgon ägnar minst en halvtimma åt att välja kläder (medan alla andra står och stampar i hallen)... så gör hon det.

Barnen vs föräldrarna = 3 - 0.