Det är alltför lång tid mellan mina inlägg, men det är inte så lätt att ta sig tid till skrivandet. Sedan är det det här med sinnesstämningen också. Det måste helt enkelt kännas på ett speciellt sätt när jag ska sätta igång. Tanken måste få flöda lite fritt och för en trebarnsmorsa finns det mycket som pockar på uppmärksamhet - och tid till tankar är ett sällsynt inslag i vardagen.
I dag är jag rejält trött, riktigt mosig till och med. Alla barnen har varit hemma i dag och en tur till vårdcentralen har vi avverkat tillsammans. Men efter ett, för äldsta dottern minst sagt traumatiskt, stick i fingret konstaterades att penicillin inte behövs. Sushi, till Axels enorma glädje, och lekpark har vi också hunnit med. Men nu är vi hemma igen och efter flera timmars kämpande har jag fått Elvira att somna. Tilda pysslar i rummet och Axel slappar framför tv:n.
Och då kommer den. Stunden. Trötthetsmoset i huvudet hjälper till att komma i den rätta stämningen. Nu. Nu ska jag skriva.
Farväl! Med efterord av Sara
9 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar