Gungfly

5,7 procent. Tänkt vad en siffra kan skrämmas. Sorg i hjärtat. Vad ska hända nu?

Tack gode gud för pizza

Efter att ha varit på en hejdundrande bröllopsfest i går, är jag minst sagt mör i dag. En helsliten trebarnsmorsa med ständig sömnbrist pallar tydligen inte vin, drinkar och dans in på sen timme. Men det är det värt - för herregud vad kul jag har haft! Det är helt fantastiskt att få dansa loss, snacka och skratta utan att behöva oroa sig för barnen. För första gången har vi haft barnvakt till alla tre - tack kära J & N för hjälpen!

Men i dag. Gelé i knäna och bomull i huvudet. Matinspiration = 0. Så tack. Tack. Tack kära pizza för att du finns :-).

Och till sist tankar till mamma. Krya på dig.

Det verkliga monstret

Cancermonstret. Förgör, förstör, förvandlar, förtvinar, förminskar, försvagar, förhandlar aldrig, försvinner aldrig. Stick du stygga spöke.

Lite neråt och lite uppåt

Dagens minus
Medan jag rotade fram barnens regnkläder i hallen, hällde Elvira ut ett nytt paket Finax BranMüsli Jordgubb över bordet, stolen och golvet i köket. Det är inte klokt vad mycket innehållet ser ut när det inte längre är i paketet...

Hade lovat mig själv att inte bli arg på barnen för att de toksegar hela mornarna och inte alls gör som jag vill. Misslyckades...

Fick småspringa, eftersom barnen toksegat ..., i fullkomligt ösregn till skolan. Elvira skrek som en vettvilling eftersom hon inte gillar regnskyddet på vagnen. Fanns liksom inget alternativ...

Fick vänta utanför dagis i 30 minuter i fullkomligt ösregn. Tilda börjar skolan 8.15 och Axel får inte vara på dagis förrän 9, eftersom jag fortfarande är föräldraledig. 8.45 stod jag inte ut längre utan smög in Axel bland de andra barnen. Elvira skrek hela tiden som en vettvilling eftersom... ja, ni vet.

En tappad gummistövel på väg hem från lekparken på eftermiddagen.

Äcklig middagsmat.

Tilda vill aldrig somna.

Dagens plus
När jag kom hem efter lämningen på morgonen blev Elvira jätteglad när jag tog bort regnskyddet.

Efter två koppar kaffe och torra kläder kändes livet betydligt bättre.

En återfunnen gummistövel i lekparken.

De två äldsta barnen gillade maten.

De två yngsta barnen somnade snabbt.

Flipp Flopp

Gjorde en blixtvisit till stan, för att leta efter klänning till bröllopet jag ska gå på nästa helg. Jag har kommit på att det kan gå att gå i affärer med lilltjejen, om jag håller ett riktigt högt tempo hela tiden. Små boutiquer går därför bort, eftersom det är svårt att småjogga där - nej lite yta är vad som krävs. Begav mig därför till NK, där jag sällan är annars, eftersom jag aldrig känt att jag smälter in bland alla uppsnofsade människor. Men nu hade jag inte så mycket att välja på då jag insett att de flesta affärer får in festkläder lagom till nyår - och då har tåget gått, så att säga.

Efter att gått på - eller snarare sprungit på - några nitar i bland de första klädmärkena, där högst ordinära klänningar kostade 8000 pix, hittade jag en klänning på DAY i helt rätt färg. Och genom russintricket, alltså sticka till Viran ett russinpaket, lyckades jag också prova klänningen. Och ja, allt kändes så rätt. En grönskimrande sammetsklänning med lite ärm och tungt fall känns läcker. Och så slipper jag frysa också, för fy tusan vad det kan vara kallt på ett bröllop.

Mer än nöjd över min effektivitet och mitt köp åkte jag för att hämta barnen. Och Tilda som älskar kläder och festkläder i synnerhet, upptäckte genast NK-påsen och ville därför omedelbart ta sig hem för att se vad jag köpt. Men minen när jag drog upp klänningen från påsen och satte på mig den var väldigt talande, varpå hon utbrast.
- Men mamma, det ser ut som ett nattlinne!

Och när jag sedan ser mig själv i spegeln inser jag att hon har helt rätt. Ja, jag skulle vilja sträcka mig till att säga att klänningen ser ut som en korsning mellan ett nattlinne, och min velourbyxdress som jag hade när jag var fem. Men hur i hela friden kan något som kändes så kanon i en provhytt på NK bli värsta floppen hemma? Borde nog ta med dottern till affären nästa gång och lyssna mindre på ivrigt påhejande butikspersonal, som säkert har värsting-provision...

Lärarproffs

Glad, upprymd, positivt överraskad. Tänk att det kan kännas så efter ett föräldramöte i skolan. Proffsiga, engagerade, omtänksamma lärare, som med humor och värme beskrev verksamheten. Det är inte alls som när jag gick i skolan. Jag är så lycklig.

Tandagnissel

Rätt sänkt av en dunderförkylning som nu passerat alla i familjen (ja maken fick nog en mild släng). Och jag som skulle börja träna innan höstförkylningarna börjar avlösa varandra. Nej jag snörvlade mig igenom helgen och på söndageftermiddagen åkte jag dessutom på en illamåendeattack, med blixtrande huvudvärk och frossa, som varade i 12 timmar. Rätt mysko. Men så fort jag blir frisk från det här så...

Sonen har svårt att somna om inte någon sitter bredvid på sängkanten. Och ibland har han stört omöjligt att ligga still och slappna av. Ett tag gnisslade han även tänder vid läggningen, något som fick i alla fall mig, att få fullkomlig panik. Det där ljudet är fruktansvärt och skapar ilningar i hela kroppen. Och det är då , ja det är då, de där tomma hoten ploppar ut ur munnen snabbare än blixten.
- Gör du så där ramlar alla dina tänder ut!
Svaret utan ett spår av oro.
- Wow, undrar hur många pengar jag får från tandfen då?