Det var väldigt svårt att höra vad Axel sa i morse. Han väsde fram orden på ett mycket underligt sätt. När jag till slut blev irriterad och bad honom prata högre sa han.
- Jag är het (=hes).
- Jaha? Jag trodde att du mådde bra nu och kunde gå till dagis?
- Nej, nu har jag blivit väldigt het, så det går inte.
Jag sa att han kunde känna efter hur han mådde när vi ändå gick till dagis för att lämna Tilda.
- Mår du bra kan du ju stanna om du vill.
Men det var i en långsam takt han gick dit och väl framme ville han absolut inte stanna. På väg hemåt märkte jag snabbt en förändring i steget. Det började med några hoppla-steg som snabbt övergick i löpning. När vi kom hem slängde han sig på soffan med ett nöjt leende och sa.
- Kan man få en macka nu, tror du?
Farväl! Med efterord av Sara
9 år sedan
Ha, ha, ha :-D Oj vad jag känner igen beteendet från Axels 4:a åriga granntjej! Har nu båda barnen hemma, som var sååååå sjuka i morse men, erhum... inte tycks vara det nu.
SvaraRaderaHet och hes, helt underbart det med!
Glada hälsningar från grannen,
t.