Min egentliga ålder

Vi har en grej som är oumbärlig för oss - vår baby watcher! Det är alltså en sån där manick som gör att man kan tjuvlyssna på barnet när han/hon ligger i vagnen och man själv befinner sig en bit därifrån. Varje dag använder jag den eftersom Elvira (precis som de andra barnen) bara sover i vagnen på dagen. Och vagnen måste stå på ett svalt och bullrigt ställe - vår balkong är alltså ypperlig. Alltid kall på grund av norrläget - dock mindre kul när man vill njuta av solen - och ett ständigt brus från E4:an (får ångest bara jag tänker på alla avgaser) och omkringliggande byggarbetsplatser. Den drar väldigt mycket batteri och därför är det perfekt att det finns ett eluttag på balkongen som gör att jag istället kan låta baby watchern gå på ström. Men på grund av ett, från min sida, extremt omoget beteende har nu sladden gått sönder.

I går när jag som vanligt skulle ställa ut Elvira på balkongen snodde sladden in sig i ena hjulet - och trasslade in sig rejält. Redan här börjar det krypa av olust i kroppen på mig. Typiskt att just jag ska behöva ägna mig åt äckeltrassel. Jag gör ett tafatt försök att få loss sladden, men inser sedan att det bästa vore att ta bort hjulet. Men eftersom jag redan är superirriterad väljer jag istället att helt enkelt dra allt jag orkar. Japp, det var den sladden det. Ja och sedan börjar jag grina och ringer till min man och beklagar mig - varpå han lovar att allt kommer att ordna sig, det vill säga han ordnar en ny sladd. Vilket vuxet beteende jag har! Det är tufft att erkänna, men i såna här sammanhang har jag en mognadsgrad som en tvååring...