Efter varje graviditet har mitt hår gått en sorgsen vår tillmötes- livlöst, torrt, platt och trist. Ja, jag vet att jag egentligen inte borde klaga. Förlåt mamma, du som tvingas tappa allt hår gång på gång. Men rätt knäppt ser det ändå ut när jag, som vanligtvis har lockigt hår, under en period har rakt hår som växer ut. Efter en tid brukar ändå det lockiga komma tillbaka och då krusar det sig som på en ullig pudel runt huvudet - men längre ut är det alltså ganska rakt och livlöst. Lamm möter spagetti, typ...
Härom kvällen när jag såg mig själv i spegeln kände jag plötsligt igen mig i en känd 80-talsartist. Men jag kunde inte komma på vem det var. Jag frågade Anders som lite för snabbt förstod vem jag tänkte på. Michael Bolton. Ja, herregud vad likt det är.
PS. Jag gläds åt att mamma nu i kväll kommit hem från en ny sjukhusvistelse. Läs om henne här. DS.
Överdriver du inte lite? Jag tycker du är fin. Kramar
SvaraRadera