Så enormt stor är saknaden. Tomheten total. Sorgen som ett knytnävslag i magen.
Jag vill ha dig tillbaka. Höra din röst. Känna din omfamning. Insupa din kärlek.
http://agnla.blogspot.com
Farväl! Med efterord av Sara
10 år sedan
fredag 12 augusti 2011
fredag 4 mars 2011
Känsligt
Trippar fram. Så många ömma tår vart jag än mig vänder.
Gör ett bra arbete, men inte för bra.
Ta ansvar, men inte för mycket.
Tala högt, men låta alla komma till tals.
Var driftig, men stick inte ut för mycket.
Se till helheten, men passa dig för att involvera någon annans arbete i ditt.
Var duktig, men inte så att det stör någon.
Hur i h-vete ska jag vara?
Gör ett bra arbete, men inte för bra.
Ta ansvar, men inte för mycket.
Tala högt, men låta alla komma till tals.
Var driftig, men stick inte ut för mycket.
Se till helheten, men passa dig för att involvera någon annans arbete i ditt.
Var duktig, men inte så att det stör någon.
Hur i h-vete ska jag vara?
lördag 19 februari 2011
Helgpigg och vardagstrött
Vad är det som får extremt vardagströtta barn att studsa upp varje helgmorgon i arla timme? Lagen om alltings djävulskap? Ett sätt att hämnas de föräldrar som varje vardagsmorgon tjatar, tjatar, tjatar för att få de ack så trötta barnen att skynda med frukosten, skynda att klä på sig, att kissa, att borsta tänderna, borsta håret... Fokus!
Allt för att de ska hinna till skolan i tid, för att vi föräldrar ska slippa komma allra sist till jobbet denna morgon också. För att vi än en gång ska slippa ringa och säga att vi är aaaaningen sena till morgonmötet. Och på väg till jobbet tänker jag positiva tankar. Om bara inget körfält är avstängt på Essingeleden. Om bara Postenavfarten vid Tomteboda åtminstone rullar framåt och inte står tvärstill. Om det bara finns en parkeringsplats kvar till mig när jag väl kommer fram, efter i värsta fall uppåt en timme i köer. Ja då kanske jag kan smyga mig in på kontoret utan att alla märker att jag är toksen - i dag också.
Ja så när lördagen äntligen kommer och vi slipper jaga, jaga, jaga hela morgonen. Då vill vi bara få sova, länge och tungt. Så snälla barn, var lika trötta när lördagen kommer som ni är måndag till fredag!
Och vi fortsätter födelsedagsfirandet som har en extremintensiv period i familjen från februari till maj = många tillfällen att ses :) Hittills har vi avverkat min och Tildas födelsedagar (hennes för exakt en vecka sedan). Och i dag är det lillasysterysters tur. Grattis Jessie - i dag är det din dag!
Allt för att de ska hinna till skolan i tid, för att vi föräldrar ska slippa komma allra sist till jobbet denna morgon också. För att vi än en gång ska slippa ringa och säga att vi är aaaaningen sena till morgonmötet. Och på väg till jobbet tänker jag positiva tankar. Om bara inget körfält är avstängt på Essingeleden. Om bara Postenavfarten vid Tomteboda åtminstone rullar framåt och inte står tvärstill. Om det bara finns en parkeringsplats kvar till mig när jag väl kommer fram, efter i värsta fall uppåt en timme i köer. Ja då kanske jag kan smyga mig in på kontoret utan att alla märker att jag är toksen - i dag också.
Ja så när lördagen äntligen kommer och vi slipper jaga, jaga, jaga hela morgonen. Då vill vi bara få sova, länge och tungt. Så snälla barn, var lika trötta när lördagen kommer som ni är måndag till fredag!
Och vi fortsätter födelsedagsfirandet som har en extremintensiv period i familjen från februari till maj = många tillfällen att ses :) Hittills har vi avverkat min och Tildas födelsedagar (hennes för exakt en vecka sedan). Och i dag är det lillasysterysters tur. Grattis Jessie - i dag är det din dag!
måndag 6 december 2010
Julbocken och luftgitarr
Min tid som föräldraledig är härmed över. Det är så klart ett helt naturligt steg men det gör det inte mindre läskigt. Jag gör mitt yttersta för att hålla huvudet kallt trots känslan av att vara på väg in i en centrifug.
Tur att barnen tar ner mig på jorden, så att jag istället kan fundera kring julens stora frågor. Som till exempel: Ska julbocken- inhandlad på efter-jul-rea på Konsum för några år sedan- klara ännu en jul i barnens våld?
Eller: Hur ska jag få ihop julklappskalendern utan att stressas ihjäl av hitta små, inte för dyra, inte onödiga, lagom pedagogiska, barnvänliga leksaker till tre barn? Leksaker som dessutom ska slås in och hängas upp? Detta utan att helt ruinera familjen och reta upp maken än mer? Han som redan "avsatt sig allt ansvar" efter fjolåret då sonen tjongade iväg alla presenterna i väggen.
- Men mamma, du måste ju fatta att jag inte vill ha en smurf! (OBS, smurfen var en av de dyrare sakerna i fjolårets kalender).
Ja, ja... Försöker att inte tänka så mycket utan njuter istället av att se tre pyjamasklädda barn spela luftgitarr framför Bolibompa.
Och nu - en veckas semester i lite varmare (förhoppningsvis) klimat. Carpe diem. Om en vecka börjar allvaret.
Tur att barnen tar ner mig på jorden, så att jag istället kan fundera kring julens stora frågor. Som till exempel: Ska julbocken- inhandlad på efter-jul-rea på Konsum för några år sedan- klara ännu en jul i barnens våld?
Eller: Hur ska jag få ihop julklappskalendern utan att stressas ihjäl av hitta små, inte för dyra, inte onödiga, lagom pedagogiska, barnvänliga leksaker till tre barn? Leksaker som dessutom ska slås in och hängas upp? Detta utan att helt ruinera familjen och reta upp maken än mer? Han som redan "avsatt sig allt ansvar" efter fjolåret då sonen tjongade iväg alla presenterna i väggen.
- Men mamma, du måste ju fatta att jag inte vill ha en smurf! (OBS, smurfen var en av de dyrare sakerna i fjolårets kalender).
Ja, ja... Försöker att inte tänka så mycket utan njuter istället av att se tre pyjamasklädda barn spela luftgitarr framför Bolibompa.
Och nu - en veckas semester i lite varmare (förhoppningsvis) klimat. Carpe diem. Om en vecka börjar allvaret.
onsdag 24 november 2010
Huvudträngsel
Så länge jag har ammat barnen har jag sovit bra trots trängsel i sängen. Men egentligen behöver jag space när jag ska sova. Vill kunna vända och vrida på mig utan att riskera mosa en unge. Men det var länge sedan det fanns utrymme för det. Numer rullar jag in mig i täcket likt en kokong. Lägger mig längst ut på kanten och försöker gosa in mig i kudden.
På något sätt har jag väl vant mig vid minimalt madrassutrymme och trängsel, även om sömnen kunde vara bättre (obs! underdrift). Men min kudde - den vill jag ha för mig själv. Problemet är att jag inte är ensam om att gilla den. Samtliga barn - ja och även jag själv - tycker att den är så fantastiskt skön och vill gärna få en bit av den.
Elvira som numer skyr spjälsängen likt pesten har snott åt sig i princip hela dubbelsängen. Medan Anders och jag ligger och balanserar på var sin kant - för att inte trilla ur sängen - är hon kungen i mitten. Om hon bara hade kunnat sova på sin kudde i mitten hade det väl varit okej. Men nej, hon ska oftast ligga på tvären i sängen. Ibland har jag hennes fötter hamrandes i ansiktet och ibland trycker hon in bakhuvudet mot mitt ansikte och lägger sig på min kudde. MIN kudde!
Men de senaste nätterna har hon tydligen insett att min kudde inte bara är skön för huvudet - nej nu har hon förstått att den är utmärkt som madrass också. Under i stort sett hela föregående natten har hon likt en katt - dock utan dess smidighet - legat upprullad på min kudde. Och varje gång hon har vänt sig har jag fått en känga i ansiktet.
Om jag bara hade kunnat köpa tre nya kuddar av samma märken som min, så hade barnet kunnat välja användningsområde - kudde eller madrass. Men den finns inte längre i affären! Måste skriva ett desperat mail till tillverkaren och be på mina bara om nytillverkning. Jag vill ha min kudde tillbaka!
På något sätt har jag väl vant mig vid minimalt madrassutrymme och trängsel, även om sömnen kunde vara bättre (obs! underdrift). Men min kudde - den vill jag ha för mig själv. Problemet är att jag inte är ensam om att gilla den. Samtliga barn - ja och även jag själv - tycker att den är så fantastiskt skön och vill gärna få en bit av den.
Elvira som numer skyr spjälsängen likt pesten har snott åt sig i princip hela dubbelsängen. Medan Anders och jag ligger och balanserar på var sin kant - för att inte trilla ur sängen - är hon kungen i mitten. Om hon bara hade kunnat sova på sin kudde i mitten hade det väl varit okej. Men nej, hon ska oftast ligga på tvären i sängen. Ibland har jag hennes fötter hamrandes i ansiktet och ibland trycker hon in bakhuvudet mot mitt ansikte och lägger sig på min kudde. MIN kudde!
Men de senaste nätterna har hon tydligen insett att min kudde inte bara är skön för huvudet - nej nu har hon förstått att den är utmärkt som madrass också. Under i stort sett hela föregående natten har hon likt en katt - dock utan dess smidighet - legat upprullad på min kudde. Och varje gång hon har vänt sig har jag fått en känga i ansiktet.
Om jag bara hade kunnat köpa tre nya kuddar av samma märken som min, så hade barnet kunnat välja användningsområde - kudde eller madrass. Men den finns inte längre i affären! Måste skriva ett desperat mail till tillverkaren och be på mina bara om nytillverkning. Jag vill ha min kudde tillbaka!
torsdag 18 november 2010
27 timmar på dygnet
Fasen, det känns som polletten fallit ner. Det är inte mig det är fel på, det är tiden!
Jag känner alltid att jag är ett steg efter. Hur jag än stressar på är jag alltid ett par timmar sen. Det här beror delvis på att jag är en sån som inte bör stressas på. Jag har en slags inbyggd seghet - vill man vara snäll eftertänksamhet - ja lite Skalman helt enkelt, även om jag inte på något sätt är på hans intelligensnivå. Nej, men jag gillar, likt honom, tid för tankar - och på morgonen avskyr jag jäkt.
Jag vill gå upp typ halvnio. Skrota ett par timmar, läsa tidningen, äta frukost läääänge, kolla mailen och facebook. Lång varm dusch och sedan är jag redo för dagen. Men än så länge har jag inte hittat någon arbetsgivare som visat förståelse för min morgonseghet (ja ingen i min familj heller för den delen). Så jag stressar på. Fastän hjärnan blöder och kroppen skriker.
Jag är garanterat inte ensam om att känna så här. Men det kanske är så att ni, precis som jag, är utpräglade kvällsmänniskor. För nu har jag läst det - svart på vitt i DN - vi kvällsmänniskor har för få timmar på dygnet! Morgonmänniskor vaknar pigga och hungriga och får ihop sin dag på de 24 timmar som finns tillgodo. Men vi kvällsmänniskor, vi är trötta när vi vaknar, har svårt att äta. Och hur vi än gör får vi inte riktigt ihop tiden. Alltid tidsoptimister, alltid ute i sista stund - och ofta försenade. Varför? Jo vi behöver egentligen 27 till 28 timmar på dygnet för att funka bra.
Men jag antar att någon förändring gällande antal timmar per dygn inte är att vänta. Vi har ju det där med jordsnurren att ta hänsyn till också. Men en liten tröst är det ändå när jag i sista sekund rusar vidare till nästa möte, att jag skulle varit i god tid om jag fått mina tre till fyra extra timmar.
Jag känner alltid att jag är ett steg efter. Hur jag än stressar på är jag alltid ett par timmar sen. Det här beror delvis på att jag är en sån som inte bör stressas på. Jag har en slags inbyggd seghet - vill man vara snäll eftertänksamhet - ja lite Skalman helt enkelt, även om jag inte på något sätt är på hans intelligensnivå. Nej, men jag gillar, likt honom, tid för tankar - och på morgonen avskyr jag jäkt.
Jag vill gå upp typ halvnio. Skrota ett par timmar, läsa tidningen, äta frukost läääänge, kolla mailen och facebook. Lång varm dusch och sedan är jag redo för dagen. Men än så länge har jag inte hittat någon arbetsgivare som visat förståelse för min morgonseghet (ja ingen i min familj heller för den delen). Så jag stressar på. Fastän hjärnan blöder och kroppen skriker.
Jag är garanterat inte ensam om att känna så här. Men det kanske är så att ni, precis som jag, är utpräglade kvällsmänniskor. För nu har jag läst det - svart på vitt i DN - vi kvällsmänniskor har för få timmar på dygnet! Morgonmänniskor vaknar pigga och hungriga och får ihop sin dag på de 24 timmar som finns tillgodo. Men vi kvällsmänniskor, vi är trötta när vi vaknar, har svårt att äta. Och hur vi än gör får vi inte riktigt ihop tiden. Alltid tidsoptimister, alltid ute i sista stund - och ofta försenade. Varför? Jo vi behöver egentligen 27 till 28 timmar på dygnet för att funka bra.
Men jag antar att någon förändring gällande antal timmar per dygn inte är att vänta. Vi har ju det där med jordsnurren att ta hänsyn till också. Men en liten tröst är det ändå när jag i sista sekund rusar vidare till nästa möte, att jag skulle varit i god tid om jag fått mina tre till fyra extra timmar.
onsdag 17 november 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
